Youtube Channel Facebook Page Twitter Page Flickr Page FanCorps Page Myspace Page Home News Diary Band Music Video Photos Gigs Fans Merch Forum Links Sign up

Did Dr Destruction steal your beer at the Middle East in Boston? Did Chris beat you at Fussball? Did you see Vigilante carrying a large tubular object on the subway in New York?

Tell the world about your encounter with The Hives.

Include story and possible photo. Win "The Hives Medal of Honour"!

Name
Email

(won't appear online)

Where?

When?

Story

Image

Image

Please answer (this avoids Spam)
 


Your story will be read before appearing on the site. That may take a while.

Tina Bergérus

Tina Bergérus wrote on Mar 29, 2009:

Where: Trädgår'n, Göteborg

When: 24 mars, 2009

Story:
Att stå längst fram på en Hives-konsert... det är omöjligt. Om man överhuvudtaget ska överleva så måste man krama staketet, och att komma ända fram dit - det går inte. OM INTE...
Därför bestämde jag mig för att köa hela dagen. Klockan 09:00 infann jag mig utanför Trädgår'n, satte mig ner och började köa. Det var tomt som i graven och ungefär lika kallt. Vid tolvtiden kom min kompis Karin med en filt och lite mat, men annars var det mer eller mindre folktomt. Jag underhöll mig själv med att sjunga med högt i "See through head" och stirra på de människor som gick förbi för att äta lunch inne i Trädgår'ns resturang.

Lite efter tre stannar en taxi framför ingången, och jag tänker "Äntligen händer det någonting!". Efter att snabbt ha reflekterat över att killen i framsätet är väldigt söt inser jag att det är Howlin' Pelle Almqvist! Han och Vigilante kliver ur bilen och jag ser på medan de tar ut sina saker ur bagaget. Helt chockad vet jag inte riktigt vad jag ska göra eller säga (det finns ju så mycket man vill säga, var ska man börja?) så jag utropar bara "Hej hej!" och får "Hallå!" som svar av Pelle innan de båda försvinner in på Trädgår'n.

Tio minuter senare anländer min ena konsertkamrat Wiwwi, och vi håller oss varma genom att skutta omkring och sjunga lite, och snart fylls kön på av cirka tio människor till. Runt halv sex, en halvtimme före insläpp, tar Wiwwi våra jackor och väskor och knallar bort till sin bil som hon ställt på Heden, för att vi ska slippa slösa tid vid garderoben. Tyvärr är insläpper försenat, och hon förbannar mig och mina dåliga idéer, eftersom hon "fryser knäna av sig".

Så kommer vi äntligen in... i foajén. Själva konserthallen öppnas inte förrän klockan sju, så vi står och knör framfrö den dörren istället. Det springer folk ut och in, och vi känner oss fåniga och i vägen, men har man köat i nio timmar så ger man inte upp sin plats så lätt! Dessutom kommer Pelle ut genom dörren och beger sig bort till matsalen. Vi ropar "Hej!" och han svarar "Hej...". Wiwwi missar allt detta, då hon klämts bakom dörren.

Till slut kommer vi äntligen in, och jag och en italiensk tjej som stått bakom oss kommer fram till mitten av staketet nästan exakt samtidigt. Vi intar våra positioner och väntar...
Förbandet Bruket var klämmiga och bra, oftast brukar jag hata förband, för man vill ju se bandet man kom dit för, och inte något annat. Men, som sagt, Bruket var helt okej.

Alla som varit på en Hives-konsert vet hur det är, och de som inte varit på en skulle aldrig kunna förstå, så det är väl egentligen ingen idé att ens försöka förklara, men stämningen, ljudet, allt var helt på topp! Lyckades fånga enda änden av Chris slips, men blev av med den när några snubbar bakom mig var starkare än jag och ryckte till sig den...
När Pelle skuttade ner från scenen och klev upp på staketet precis framför oss, så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Man står hela kvällen och sträcker sig efter bandet, men när man har dem inom räckhåll - vad ska man göra med dem? Det slutade med att jag klappade honom lite försynt på vaden, bara för sakens skull.
Det som jag är mest stolt över är att jag lyckades dra igång en sådan där "Pelle! Pelle! Pelle!", och jag tror att Pelle själv förstod att det var jag, för han tittade uppskattande på mig i flera sekunder (ja, det är klart att man blir lite sådan där... "han tittade på mig!! Iiiih!". Det hör till, och varför inte utnyttja all glädje man kan hitta?), och då kändes det sannerligen som att kvällen var fulländad. När jag dessutom lyckades fånga dr. Matt Destructions plektrum återstod inget tvivel om den saken.

Trots att jag misslyckades med att prata med Vigilante och Pelle när jag hade chansen, så var detta en av de bästa upplevelserna någonsin, och helt klart den bästa konserten i mitt artonåriga liv. Tack för att ni spelade i Sverige, kom snart tillbaka igen!


Maja

Maja Maja

Maja wrote on Mar 28, 2009:

Where: Flygeln, Norrköping, Sweden

When: 26/3 2009

Story:
Jag, mina systrar och två kompisar skulle i onsdags bege oss till Norrköping för att se det bästa av alla band; The Hives. Lyckligt över detta gick jag till skolan, helt oviss om hur lyckad dagen faktiskt skulle bli.

Jag står vid mitt skåp i skolan och gäspar ca 7.30 då jag får ett samtal från min mamma. Chris har bjudit in oss att lyssna på deras soundcheck! Det blev nog ett och ett annat skrik när jag fattade att hon inte skojade utan att det faktiskt var sant.

Så klockan 13.00 lämnar vi Västerås och sätter kurs mot Norrköping. Efter något samtal har vi fått veta vart vi ska träffa Chris för att få komma in.

Klockan 16.00 ungefär träffar vi Chris. Han hälsar på oss och släpper in oss i Flygeln, och vi står och lyssnar medan de kör soundcheck. Vi hörs lite skämt, ser Pelle skaka maraccas och får lyssna till den fantastiska Try It Again, som om det vore en privat spelning!

När soundchecket är klart kommer hela gänget ner och pratar lite, signerar våra biljetter och ställer upp på kort. Jag frågar om de vill skicka en hälsning till min franska kompis Charly, och de ställer helt klart upp. (Jag kan upplysa om att Charly uppskattade det jättemycket!)
Chris delar ut trumpinnar och sen får vi lämna byggnaden för att köa till spelningen.

Spelningen i sig behöver det inte nämnas så mycket om. Den inleddes med Walk Idiot Walk och slutade med Return The Favour. Den var magisk, underbar, härlig, energisk, rolig...fantastisk helt enkelt!
Det gorde inget att jag blev dränkt i svett från människor jag inte känner, att mina knän och min rygg blev så snea att jag fortfarande har ont några dagar efter. Det gör inget, för spelningen var fenomenal.
(Saknade dock See Through Head, tror den skulle vara helt fantastisk live!)

Helt underbar dag.
Tack Chris för att du bjöd in oss på soundcheck och tack hela Hives för en fantastisk spelning, jag förstår inte hur ni jämt kan lyckas! Det här var min 6:e Hivesspelning och ni blir bara bättre och bättre!


Pernilla

Pernilla

Pernilla wrote on Mar 28, 2009:

Where: Flygeln, Norrköping, Sverige

When: 26 mars 2009

Story:
Nu har jag sett The Hives fem gånger och jag förstår fortfarande inte varför dom inte står med i ordlistan som definitionen av Bäst.

I förrgår var det dags igen, jag och min partner in crime tog bilen och begav oss mot Norrköping. På grund av ett mindre lysande lokalsinne och tron om att norrköping är lika litet som Eskilstuna, blev vi ganska sena men fick trots detta en plats längst fram, längst till höger. Ett mirakel!

För första gången någonsin kunde jag stå vid staketet utan att bli mosad och ha trettio svettiga armhålor i ansiktet! Jag kunde faktiskt se, andas och höra! Bara det gjorde ju hela spelningen mycket bättre.

The Hives var ju inte så dåliga dom heller. Lysande rent ut sagt. som vanligt. med energi som ingen annan kan dom få liv i vem som helst. Vi skrek tills vi var nära att spy, klappade händerna tills handflatorna nästan blödde och hoppade tills knäna låste sig. Pelle bestämmer sig då för att ta en tripp i diket, och kommer knatandes ner för trappan precis framför oss. Och inte bara en gång.

Lyckan var total. Vi kunde inte göra annat än att skrika som småflickor. Det enda som rörde sig i mitt huvud var JAG HAR PELLES SVETT PÅ MIN HAND, det var nästan omöjligt att låta bli att slika på den.

Vid det här laget hade jag ungefär noll självbehärskning och besvarade skämmigt nog Pelles Publik-slängkyss med att \"slänga en tillbaka\". För ett ögonblick får jag för mig att han blinkar tillbaka. Sluta inbilla dig tänker jag och tittar på min kompis som står och gapar som ett fån. WHAT?

Pelle, som rör sig som duracell kaninen själv, står plötsligt framför oss på scenen och, ta mig fan, jag får för mig att han gör\'t igen. Jag börjar nog bli galen.

Hur som haver. Norrköpningsspelningen må varit relativt liten, men den var ändå den bästa någonsin för vår del. Så bra att vi på vägen hem körde på en hare, missade med nöd och näppe ett skenande rådjur, och trots dödsfallet och dramatiken kunde inte kunde sluta le. Vi hade ju trots allt precis sett världens bästa band. (Ja, jag vet. VI ÄR HEMSKA MÄNNISKOR och vi kommer hamna i helvetet)

Så jag vill bara säga: Pelle, min pojkvän hatar dig. Jag förstår inte hur så mycket talang kan rymmas i fem personer. Och TACK The Hives för att ni är så sjukt jävla bra och jag hoppas att ni kommer till Sverige snart igen!

Followup: Dagen efter kollade vi igenom alla suddiga bilder som blev tagna med en smått kass mobilkamera. Och .. ÄR DET INTE? Spekulationerna är mpnga. Är jag galen? Kanske, kanske inte. Här kommer i alla fall en ganska halvtaskig bild på spektaklet!










Annasass

Annasass Annasass

Annasass wrote on Mar 27, 2009:

Where: Flygeln, Norrköping, sweden

When: 2009, 26 march

Story:
The hives.. There's only one word to describe them and the feelings I were having during the concert, and that is AWESOME!

That day we had cued for hours after a short school day, and while waiting my three other friends went of to take out some money and on their way back they met Dr. Matt Destruction. My friend Oskar got really surprised and said out loud "OJ!" and Dr. Matt replied with a nod and smiled and said "Hej".
Of course I got real jealous but that passed just when we came inside those doors and had hung away our clothes in the closet. I ran into Flygeln and to my friends who had finished hanging away their stuff before me.
First we waited through the band before The Hives that were called Bruket (they were really good), and then The Hives finally came out.
First of all they played Walk idiot walk and it was such a thrill. We tried to jump around but their were people from all over pushing from every side and I were helping my short friend Josefine from getting squished but after a while I got through and could stand next to her in front of the fence. First of all I waved to Vigilante and he saw me wave and waved back with a smile upon his lips and then he thru a pic for me but it landed on the ground between the stage and the crowd. The security guard picked it up and I was screaming my lungs of saying "IT'S FOR ME, IT'S MINE!!" but he was such a bastard and gave it to freaking girl next to me. That made me very upset but you can never be upset on a The Hives concert so I kept on singing along to all the songs. Then Pelle jumps down and passes me and Josefine and we touched him, I touched his shirt his arm and a bit of his hand and then he went up on the stage again.
Freaked out as I was I were feeling so happy, like the happiness beyond even the greatest of happiness, and it didn't go away.
Later Pelle was singing infront of us (alot really) and he bent down and streched out his foot, and I touched his nice shiny white shoe (that frankly I want a pair). And he was starring at us touching the shoe as he kept on singing, then pulled his leg back and we were all singing a long with every word.
Later he went down in the space between the stage and us again and went clatching everybody's hands, including mine.
It's the happiest time of my life when I see them live and all I wanna do is be there forever, listening and watching the best band in the world.

After a while Arson came down aswell just where I was standing and he grabbed my hand and held it and I helped him up on the little metal box that was against the fence, and he held my hand for a long while and it really felt like I was dreaming, like if I would think to hard I would wake up, but of course it wasn't.
Then he let go and backed of the box and went up on the stage again and a while later (when I had caught a pic from Vigilante) they were going to play the last song and Pelle and Dr. Matt started fake crying and rubbing their hands against their eyes and then Pelle said "...This is our last song and our token to you it's called RETURN THE FAVOR!!"
And it was as the world had stopped after when they were finished, I just wanted them to come back and light up my everyday-life, but they didn't.
But I were determined to meet them, I didn't want to go home to my friends house and sleep if I didn't get the chance to meet them,

And of course we did.
First we met Chris Dangerous and told him that it had been an awesome show and asked for a signature, I told him to have a great week-end and good night, and then he went off in his car (with friends or family, don't really know)
Then it took a great while, and as we were freezing our toes off Arson waved out from the window in the building to us. And we understood that they did actually have nothing against meeting us.
After a while Vigilante came out with his little son (and I think I spotted a wife?). We went up and I was feeling like I was acting like an annoying fan, but my friends said I wasn't.
I told him also that they were really good live and we small talked just a single bit while we were getting our things signed. And then he left and I told him to have a lovely week-end and then he took of in his car with his family.
Then we were really freezing our buts off, I don't know how many degrees it was outside but it sure as hell was below -10 and I was wearing a skirt. (bad choice, I know).
And after probably an hour and something we were told by some dude coming out of the building that they were soon going to come out.
And sure as a bunny has a tale they came out.
First Pelle, who was wearing a black coat, a the hives pin on his coat, black pants, a suitcase that you pull and one on his back, both in black.
We said Hi and I couldn't hold myself from saying that they were awesome, and that it was my third time, I said "tredje gången gilt" and told him that they were awesome the other times too.
Then we started talking and my friend Oskar gave Pelle a Rubis-cube, that had all the colours on the right side. And Pelle said thanks with a smile and threw it up in the air and cached it right before going poof to the ground. And then my friend Josefine asked if it was a prize tag he had left on his jacket and Pelle lifted his arm up to see what she was poking on and said "Oh no, it's from a hotel" and showed that it was stuck on his backpack. He signed our stuff and gave us all a great hug.
We actually talked a bit more but I can't really remember it all.
And then he said that he had to get into the tour bus considering that it was really cold and then asked us if we weren't cold we said we were but that it's worth it. And then he said "Well, if it wasn't anything else you wanted I'll go" and we said no, and said good night and sleep tight. And he said "You too" with a smile really wide and I said aloud "Have a lovely week-end!" and then he chuckled and hoped us a great week-end to and said that Arson would be out in a minute and then he strolled of to the tour bus (who only Arson and Pelle were going in). And then Arson came out and we got our hugs and our stuff signed and I told him that they were the best band ever to preform live and he gave a little chuckle and said thanks. Then he said good bye and we replied and this time Oskar told Arson to have a lovely week-end and he also chukled and said the same to you too. And then they were all out of the building and we got the answer from Pelle that Dr. Matt had left early so we had missed him.
But in the end I had my signed Vinyl-record from four of the wonderful members of The Hives and it had turned into a lovely night.

I will totally see The Hives MORE times. And forever will they be the best live band in the century.
Thanks for the best time of my life fellers and you actually totally rock!


The Hives once again ruled the world.


Elin

Elin Elin

Elin wrote on Mar 26, 2009:

Where: Trädgår'n

When: March 24, 2009

Story:
Amaaaaaazing